JL Fantasy

Anna Jakobsson Lund - Författarintervju0

29 oktober 2017

Anna Jakobsson Lund, mest känd för sin trilogi Systemet, är aktuell med sin nya bok Equilibrium. Jag passade på att intervjua henne i samband med boksläppet.

(Anna Jakobsson Lund. Foto: Petra Berggren)

Vi träffades första gången på Swecon 2017 där gav du mig en av de bästa pitchar jag hört för din första bok Tredje Principen. Hur skulle du pitcha Equilibrium?

Equilibrium är berättelsen om Ari, som arbetar som kemist och tar fram krigsmateriel. Efter en olycka tvingas hen fly till Porto du Luando, en stad som jag brukar beskriva som en blandning mellan New Orleans och Moulin Rogue. I Porto upptäcker Ari att världen kanske inte är så enkel att förstå sig på som hen trott. Hen träffar nya människor och måste ompröva sina egna sanningar medan hen gömmer sig från myndigheterna och skapar ett nytt liv åt sig själv.  

Berätta, hur fick du idén och inspirationen till Equilibrium?

Själva idén fick jag när jag slog huvudet i ett köksskåp och för ett ögonblick fick för mig att en skål jag hållit hade försvunnit (smällen gjorde mig lagom förvirrad för att en ny idé skulle få fäste). Jag började tänka på hur det skulle vara om stark smärta gjorde att saker försvann. Eftersom jag höll på med trilogin om Systemet då fick idén ligga och gro ett bra tag innan jag tog tag i den.

Efter Systemet hade jag en längtan efter en miljö som tar mer plats, som blir som en egen karaktär. Inspirerad av till exempel Scott Lynchs version av ett medeltida Venedig ville jag ha en plats som var dramatisk och färgstark och som kändes mer positiv i grunden är de dystra miljöerna i Systemet. Ganska tidigt kände jag också att jag ville skriva om en karaktär som jag kunde frikoppla från könsroller.

Hur skiljer sig Equilibrium från andra böcker i samma genre?

Något som slår mig är att miljön är mer modern än vad som är vanligt. Det är inte steampunk, men har ändå tagit mycket mer inspiration från förra sekelskiftet än någonting feodalt. För många kan fantasy nog beskrivas som antingen episk eller urban, men det finns ju väldigt mycket däremellan att inspireras av.

En annan sak är förstås detta med huvudpersonen. I vår värld hade Ari eventuellt kallat sig icke-binär. Hen är uttalat varken man eller kvinna och rör sig mellan de stereotypa uttryckssätten utan att det är något direkt konstigt med det. Under berättelsens gång träffar Ari också många personer som i dag kanske skulle kalla sig transpersoner, eller beskriva sig som personer med könsöverskridande uttryck. Det gör att ett naturligt tema för historien blir kön och vad kön egentligen består i.

Överlag tänker jag att fantasygenren inte så ofta väljer att vara samhällskommenterande. Det förekommer självklart, men det är vanligare inom science fiction. I Equilibrium behandlar jag frågan om hur även goda människor har fördomar som får styra hur de ser på och agerar mot andra. Makt, klass och hur den lilla människan blir en del av ett större system är också frågor som på något sätt alltid nästlar sig in i mina historier. Den här gången tänkte jag inte skriva om det, men så dök det upp en karaktär som effektivt släpade in de frågorna i berättelsen, och jag lät det hända för att det är väldigt viktiga frågor. Jag vet inte om det är typiskt norrlänningar, men klassfrågan har alltid intresserat mig.

(Omslagsdesign - Jesper Holm)

Med Equilibrium tar du nya tag efter att ha skrivit trilogin om Systemet. Hur har processen sett ut och skiljer det sig mycket på att skriva en trilogi än att skriva en ensamstående roman?

För varje bok jag skriver tänker jag att det ska bli enklare. Equilibrium skrev jag uttalat som en ”singel” för att jag inte ville ge mig på en serie igen efter Systemet. Men det visade sig finnas andra utmaningar med att få in allt jag ville i bara en bok. Det är inte heller en bok som passar in på ”Hjältens resa”- eller ”Rädda världen”-dramaturgi, och det har varit lite läskigt att faktiskt hålla fast vid att det är den här historien jag vill berätta.

Idén hade jag jobbat mycket med i huvudet medan jag skrev klart trilogin. Jag hade också petat ihop några scener. Som vanligt åkte de flesta av de scenerna till slut i sopkorgen, men de fick mig i alla fall på rätt spår. Under hösten 2016 skrev jag råmanus och sedan gick det igenom många omgångar av testläsningar. Totalt har 10 – 15 personer läst olika versioner av manus. Jag är så lyckligt lottad att jag har fantastiska författarkollegor som läser mina manus, och alla har sin specialitet som de hjälper mig med. Eftersom jag inte har egen erfarenhet av trans har jag också låtit personer som har den erfarenheten läsa i flera faser av processen.

Min teknik handlar mycket om att riva upp och skriva om och hitta på nytt i många varv innan det blir bra, och det är definitivt svårare att göra när berättelsen blir mer omfattande. Equilibrium är lite av en tegelsten, och det har kanske varit den största utmaningen, att hålla ordning på allting.

När jag skulle lämna världen fanns det trådar kvar att fästa, och det är inte säkert att boken fortsätter att vara en singel för alltid. Att skriva från olika karaktärers synvinkel i samma miljö känns lockande. Så att hålla fast vid singelformatet visade sig också vara utmanande.

Om du bara fick välja en person som skulle läsa din bok, vem skulle det vara och varför just den?

Jag skulle väldigt gärna vilja att boken hittades av en fantasygalen person som ledsnat på att det samhällssystem som beskrivs ofta är märkligt slutet och gammalmodigt trots att författaren använt sin kreativitet till max i skapandet av andra delar av världen. Gärna en person som själv inte vill passa in i en trång norm. Och som gillar illusionister! Jag tror att Equilibrium kan vara precis rätt bok för hen. Och att ha fått skriva en bok som är precis rätt för en person, det är stort.

När jag har läst klart Equilibrium, vad borde jag läsa då om du får bestämma?

Något av Robin Hobb, om du inte redan gjort det. Eller Graceling-serien av Kristin Cashore (som heter ”De utvalda” på svenska). Eller The Lies of Locke Lamora av Scott Lynch. Eller Six of Crows av Leigh Bardugo (som något oväntat heter “Högt spel” på svenska). Eller Kleptomania av Kristina Hård. Eller vad som helst av Maria Turtschaninoff. Eller The Long Way to a Small and Angry Planet av Becky Chambers, eftersom den gav mig inspiration till mitt nya skrivprojekt, som är en rymdopera med fem lite kortare böcker. Den här gången ska det inte vara så kämpigt att skriva!

  

Mer information om Anna kan ni hitta på förlagets hemsida  och Equilibrium kan ni köpa på valfri nätbokhandel.   


Är det värt att lägga sin tid på att blogga?0

14 oktober 2017

Är det värt att satsa en massa tid på en blogg som aspirerande eller nyutgiven författare eller tar det bara en massa tid ifrån ditt skrivande?

Under årets Worldcon satte jag mig ner och pratade med Kristina Hård under en lunch. Hon berättade att hon bloggade rätt mycket förr men att hon till slut valde att sluta helt och hållet. "Texten tar den tid den kräver oavsett vilken typ av text det är" sade hon. Med det menade hon att den tiden du lägger på din blogg tappar du från ditt eget skrivande. Så är det verkligen värt det?

Jag tror inte att det finns några enkla svar på den frågan. Det beror helt och hållet på dig. Hur roligt tycker du att det är att blogga? Hur villig är du att lägga ner tiden som krävs för att hålla bloggen levande? Har du en övergripande tanke med din blogg, vad den ska leda till och hur den ska leda dit?

Om ditt svar är ja på alla tre ovanstående frågor skulle jag säga: Ja, det är värt att lägga tid på att blogga för att nå ut till potentiella läsare. Jag är dock inte på något sätt en marknadsföringsexpert så huruvida jag har rätt eller inte på den frågan får framtiden visa.

Men jag är övertygad om att för att vara en lyckad författare idag räcker det tyvärr inte med att "bara" skriva en bok, ställa ut sina böcker på mässor och skicka ut recensionsexemplar till bloggar och tidningar. Det krävs att du ger mer av dig själv än så. Det viktigaste är självklart att boken är bra, men det är lika viktigt att engagera folk omkring dig till att hjälpa dig i din marknadsföring. Sociala medier är ett bra verktyg för det. Genom att vara aktiv online, det behöver nödvändigtvis inte vara bloggande, kan du se till att folk minns dig och viktigaste av allt – genom att hjälpa dem nu kommer de kanske hjälpa dig i framtiden.

I somras snöade jag in mig rätt mycket på marknadsföring. Läste massor av bloggar och lyssnade på flera podcasts om marknadsföring. Här är mina tre bästa tips om du också vill lära dig mer om marknadsföring:

  • The Other 50%. Det som påverkat min syn på marknadsföring allra mest var Chase Jarvis video där han pratar om att skapa band till människor som ett långsiktigt sätt nå ut.
  • Nätverkspodden. Lättsam svensk podd på 15-20 minuter per avsnitt som flera gånger har tagit upp marknadsföring specifikt riktat till författare.
  • The Tim Ferris Show. En av de mest nerladdade podcastsen på i-tunes. Tim intervjuar kända personer och försöker lista ut varför just de lyckats slå igenom i deras respektive branscher. Denna podcast har gjort att jag tänkt om flera saker i mitt privata liv för att må bättre och samtidigt lyckas skapa mer skrivtid för mig själv.

Tack vare denna nyfunna inspiration har jag under 2017 satsat ännu mer av min tid för att se till att bloggen håller en högre kvalitet än tidigare. Ett inlägg per vecka, längre och mer redigerade texter. Och nu en rad nya funktioner som förhoppningsvis ska ge bloggen mer liv.

  • Maillista: Jag har äntligen fått till en enkel prenumerationsfunktion. Är du intresserad av att få påminnelser om när jag skrivit nya inlägg kan du gå in på Följ mig-fliken och klicka på prenumerera.
  • Gamla inlägg: Jag har fört över en rad inlägg från  min förra blogg. Det var intressant att påminnas hur känslostyrd jag är som person. Flera av de äldsta inläggen handlade om mina känslomässiga berg- och dalbanor. 
  • Nya taggar: Förhoppningsvis ska det bli lättare att navigera bland mina tidigare inlägg nu då jag lagt in en ny taggfunktion. Tidigare var den enda sorteringen som jag hade på bloggen en datumsortering. Den ska snart ändras och ersättas av en taggfunktion. Är man intresserad av att bara läsa min bokrecensioner så finns det en tagg för det. Vill man istället bara läsa om min skrivprocess finns det också en sådan. Redan nu ligger den nya taggfunktionen uppe på höger sida under den gamla datumsorteringen.
  • Nytt flöde: Under den nya fliken Följ mig finns mer än bara prenumerationsfunktionen. Där kan man även se mina senaste inlägg på Twitter, Instagram och Pinterest. På Twitter skriver jag mest om politiska händelser i Sverige och resten av världen. På Instagram lägger jag främst upp bilder från mitt privatliv och på Pinterest kan man få en inblick i hur jag bygger upp mina världar med hjälp av bilder. 

Följ gärna mig på sociala medier och gå med i min maillista om du vill ta del av massor av tips på bra fantasy och även en del skrivtips då och då.

Vill du läsa fler inlägg om mitt skrivande?

Mitt Worldcon75

Mitt Swecon 2017

Fem steg för att planera en fantasybok


Att skriva fantasy - Linnéuniversitetet0

18 september 2017

Under hösten 2016 och våren 2017 gick jag en universitetskurs i att skriva fantasylitteratur vid Linnéuniversitetet. Detta är mina tankar om kursen.

Kursen bestod av två moment. Under det första momentet fick vi skriva reflekterande och analyserande texter kring vad fantasy är, vad planen för vårt kommande skrivprojekt skulle vara, en läsrapport och samt en kort skrivövning. I det andra blev vi indelade i grupper som vi skickade in texter till och kommenterade på utifrån givna teman.

Redan när jag såg kursens uppgifter och dess beskrivningar förstod jag att den inte skulle bli det jag hoppats på. Särskilt höstens upplägg var jag väldigt skeptisk till.

I flera av uppgifterna var syftet illa eller inte alls formulerat. Den första gick till exempel ut på att vi utifrån kurslitteraturen skulle definiera vad fantasy är för något. Jag antar att människor som sökt in till en kurs som heter Att skriva fantasylitteratur vet vad fantasy är. Men låt gå. Kan man se den som en slags uppvärmning för resten av kursen. Jag gissar dock att det egentliga syftet var att vi skulle läsa en del litteratur om ämnet och de kunde inte komma på ett bättre sätt att få med den i kursen. 

De otydliga syftesformuleringarna och kriterierna för uppgifterna märktes också tydligt när lärarna sedan skulle kommentera på de inlämnade uppgifterna. Som lärare själv ser jag skillnad på kommentarer som faktiskt syftar till att utveckla texten och individen och vilka som bara är en klapp på ryggen för att läraren inte vet vad den ska skriva. Nästa alla de kommentarer som gavs tillbaka var av det andra slaget. Jag klandrar dock inte lärarna för detta, utan kursupplägget. 

Vårterminen var däremot bättre. Under den fick vi ge och ta emot feedback på våra egna texter. Materialet som vi skickade in kunde vara vad som helst så länge det var en enhetlig text. Även här var dock de instruktioner vi fick inför att vi skulle kommentera varandra bristfälliga. Eller vad säger ni om följande uppgiftsbeskrivning:

"Ni kommenterar era kamraters texter på ett övergripande plan, där ni främst fokuserar på hur ni anser att författaren skall gå vidare med sitt manus."

Inte nog med att beskrivningen är för kort och för otydlig. Att kommentera på en annan främmande författares text genom att säga hur jag tycker att hen ska gå vidare med sitt manus är bland det första jag lärde mig att inte göra. Jag var lite sugen på att svara; "Jag tycker att du ska lägga in mer nekromantik och gärna en pratande drake, då kommer berättelsen att bli bättre. Varsågod."

Inte särskilt förvånande ignorerade samtliga gruppmedlemmar denna instruktion och gav istället kommentarer utifrån vad hen ansåg vara passande. Dessa kommentarer var oftast de mest konstruktiva kommentarerna jag fick under hela kursen. Extra stort tack till Eva Ullerud som var i samma grupp som mig själv. Hennes kommentarer gav mig flera saker att tänka på som har lyft hela mitt manus. 

Utöver detta var även webbportalen dåligt utformad. Det fanns tre olika ställen där information om uppgifter och kursen lades upp och när som helst kunde ny information läggas upp där utan att studenterna informerades. Detta hände två gånger för mig med uppgifterna, så tur var hann jag genom en slump se dessa förändringar i tid.

Samma sak hände sedan med kursutvärderingen, den hann jag dock inte se i tid (därav detta inlägg). Jag hade längtat efter att få kommentera kursen men när den var över låg ingen utvärdering uppe. När jag av en händelse gick in på webbportalen några veckor senare, för att läsa igenom en av Evas kommentarer igen, såg jag att kursledaren lagt in ett passivt aggressivt meddelande där hen beklagade sig över hur få deltagare det var på utvärderingen. "Det är alltid så här få personer som gör utvärderingar." Inte konstigt. Ingen notis, ingen påminnelse, ingen information i förväg. De hade bara lagt in en utvärdering på en av de tre ställena där man kunde hitta information och förväntade sig sedan att vi skulle leta oss dit på egen hand några veckor efter kursavslutningen.

Sammantaget

Jag hade önskat tydligare uppgifter och mer fokus på att utveckla vårt eget skrivande snarare än att göra läsrapporter och skriva om vad fantasy är för något. Lärarna under kursen var alla välrenommerade och jag önskar att jag hade fått ta större del av deras kunskap. Även om kursen inte var helt utan värde kan jag inte rekommendera någon att läsa den. Ni får mer tillbaka genom att gå med i en skrivcirkel eller av att titta på youtubevideos om skrivande.

 

Vill du läsa fler blogginlägg?

Top 5 Från Worldcon 75

Att recensera svensk fantasy

Alfaläsare - att få bra feedback i ett tidigt skede


Topp 5 från Worldcon 750

17 augusti 2017

The World Science Fiction Convention (“Worldcon”) är ett internationellt konvent för science fiction- och fantasyförfattare, utgivare och fans. Eller nördkollo, som min fru kallade det.

1. Mötet med Joe Abercrombie

Höjdpunkten under min helg var när jag fick möjligheten att prata med Joe Abercrombie. Jag hade varit och lyssnat på två av hans paneler och sedan såg jag honom sitta och ta en kaffe på ett av fiken i konventet, vilket kändes ovanligt för att vara en så välkänd författare. Jag bad honom och hans vän om ursäkt för att jag störde och frågade om jag kunde ta en bild med Joe, sedan förklarade jag att han var en av mina allra största förebilder. Joe ställde sig genast upp, tog min hand och frågade om jag skrev själv. Jag svarade att jag skriver episk fantasy och att hans First Law-serie samt hans Shattered Sea-serie är några av de serier som jag brukar ha bredvid mig när jag skriver. Jag förklarade att jag ibland brukar slå upp en särskild scen och försöka återskapa det han har gjort där, fast med mina egna ord. Jag sade också att han var en av mina top tre-författare, varpå han grymtade lite och frågade vem som var bättre än honom. Jag sade att som författare i genren episk fantasy är det svårt för någon att slå Sanderson med hans 400 000+ ord långa manus, vilket han höll med om. Efter att jag tackat honom för hans tid och gått därifrån var jag tvungen att sätta mig ner en stund. Hela kroppen skakade.

Joe Abercrombie

2. Författarsamtal

 Jag trodde egentligen inte att jag skulle få möjlighet att sätta mig ner och prata med några svenska författare i mitten av Worldcon-kaoset. Men på torsdagen träffade jag Kristina Hård, författare av trilogin om Kaiserarvet, i entrén och frågade om jag kunde bjuda henne på lunch. Hon var inte hungrig men följde ändå med och pratade med mig medan jag åt lunch. Det var väldigt trevligt och lärorikt.

Under lördagen hade jag och några andra fans en Kaffeeklatsch (= kaffefika?) med Mats Strandberg, författare av Engelforstrilogin och skräckböckerna Färjan och Hemmet. Mats var väldigt välkomnande och mån om att alla skulle få chans att ställa de frågor de ville. Men ärligt talat ställde han nästan lika många frågor till oss som vi ställde till honom. Detta var nog det mest avslappnade samtalet jag hade under hela helgen.

Kristina Hård

Mats Strandberg

3. Skrivinspiration

Mest matnyttigt under hela helgen var nog de paneler som rörde skrivande. Särskilt panelerna How to Use NaNoWriMo to Power your Writing och Literary Agents and Where to Find Them. Jag har länge varit intresserad av att testa NaNoWriMo men om jag ska vara ärlig har jag varit rädd. Om jag väl tar mig an något får det inte gå dåligt. Skulle jag prova på NaNoWriMo och misslyckas skulle jag klandra mig själv och skapa frustration som skulle smitta av sig på mitt lärarjobb och mitt privatliv.

Efteråt stannade jag kvar och pratade med panelisterna som alla var, eller hade varit, lärare. De förstod min rädsla och sade att vara lärare är bland det sämsta yrke man kan ha som aspirerande författare. Det tar för mycket energi att ständigt vara social, förstående och kreativ med eleverna för att sedan sätta sig framför datorn och fortsätta vara kreativ med sitt skrivande. De rådde mig att inte kliva in i NaNoWriMo om jag inte var beredd att ge upp, om det tog för mycket energi. Skönt att få höra att ens rädsla inte varit obefogad.

Den kanske mest inspirerande panelen under hela helgen var nog den om att skaffa agenturer. Massa råd om skrivande i stort och en hel del klappar i ryggen som påminde mig om att jag är på rätt väg. "Just by being here you have shown that you are commited and that you are willing to go the extra mile in order to achive your goals. You are all far ahead of other writers who try to become published." – Joshua Blimes (Brandon Sandersons agent). Eftersom det var just min favoritförfattares agent som sade detta blev jag till och med lite tårögd. Ibland kan alla ens långsökta mål kännas så naiva och avlägsna. En klapp på ryggen av någon man ser upp till betyder mycket. 

NaNoWriMo panel

Joshua Blimes

4. Stjärnor

Att få möta de författare vars böcker man har läst är alltid speciellt. Att få möta de författare som skrivit några av fantasyvärldens mest kända verk är något helt annat. På panelerna High Fantasy: Is it Still Relevant? och Built Upon The Shoulders of Giants fick jag lyssna på Robin Hobb och George R.R Martin. Tyvärr blev inte diskussionerna på deras två paneler särskilt intressanta men det var ändå en surrealistisk upplevelse att bara få se och lyssna på dessa jättar.

Robin Hobb


George R.R. Martin

5. Nörderier

Jag har länge velat ha några snygga collectables att ha i bokhyllan och nu unnade jag mig själv två animefigurer som ska bli de första. Sen kunde jag inte motstå att köpa lite annat smått och gott när jag ändå höll på.

 

Tack för att du läst om mitt Worldcon 75. Det var ett minne för livet och jag hoppas att det inte tar 75 år till innan Worldcon kommer till Norden igen. 



Inför Game of Thrones säsong 70

15 juli 2017

På måndag börjar säsong sju av Game of Thrones. Här är mina förutsägelser om vad som kommer att hända baserat på tidigare säsonger och de trailers som släppts.


Spoilervarning för hela säsong 7 


Handling rörande The Iron Throne

Säsongen startar med att Daenerys anländer till Dragonstone och börjar planera hur hon ska ta över Westeros. Dany har krossat allt motstånd som ställts i hennes väg och nu ska hon göra samma sak i Westeros. Tyrion försöker dock informera henne om komplexiteten kring kronan i Westeros och samtidigt övertyga henne att inte bränna alla som står i hennes väg till grunden, som hon gjort med Yunkai och Meereen. 

Därefter får hon besök av John Snow och hans kompanjoner. Förvänta er en hel del återföreningar (Melisandre och Davos t.ex.) och diskussioner mellan Dany och John om hur de bäst ska förbereda sig på den kommande invasionen från The White Walkers. Det vore dock alldeles för enkelt om de två huvudkaraktärerna enas så snabbt. Dany struntar i Johns och Davos råd, om att The Iron Throne inte spelar någon roll. Detta har varit hennes problem ända sedan säsong ett, hon vill ha tillbaka "sin tron" för mycket. Nu då hon är så nära blir hon för lockad för att bara släppa det trots att hon innerst inne vet att de har rätt. Med sin enorma arme av Dothrakis, Unsullied, nya skepp och sina drakar känner hon sig lite väl övermodig och tror att hon kan besegra Cerei Lannister enkelt, vilket är ett stort misstag. 

Dany delar in sina styrkor i två grupper och försöker ta över hela västra och södra delen av landet på en gång. Halva armen attackerar Casterly Rock. Tyrion hjälper dem in där via kloakerna. Han sade i en tidigare säsong att hans far tvingade honom att jobba i dem som ung. Den andra halvan av armen attackerar Kings Landing. Det går dock inte så enkelt som Dany tror, trots att hon har både Drakar och Dothrakis. Cercei kommer att vara galnare än någonsin och göra allt som krävs för att stoppa Dany. Kanske tas någon av Dany's löjtnanter till fånga, jag gissar på Yara eftersom att det skulle få Theon att fortsätta sin redan pågående karaktärsutveckling när han då måste rädda sin syster. Cercei skaffar flera allierade. Där ibland Freys, Randyll Tarley, Euron Greyjoy och kanske även The Iron Bank. 

Jag tror inte att Cercei kommer besegras helt förrän nästa säsong. Men om det sker i den här säsongen gissar jag att det är Jamie som slutligen dödar henne. Han blir både Kingslayer och Queenslayer och uppfyller därmed profetian som Cercei fick när hon var liten. Om detta sker tror jag att det kommer att vara en väldigt sorgsen scen, snö överallt, hela staden i ruiner och alla är döda omkring dem. I ena trailern bär Cercei skinn i Kings Landing, kanske har den eviga vintern redan spritt sig över hela landet och därför skulle detta kunna vara en del av den vision som Dany hade i The House of the Undying i slutet av säsong två, där hon såg järntronen täckt av snö. 

Jag tror även att många andra karaktärer dör i dessa strider eller i bihandlingar kopplade till dem. Sandsnakes dör, troligtvis allihopa, och därmed knyts Dorn-handlingen ihop. High Garden-handlingen är mer eller mindre redan över, alla utom Olenna (The Queen of Thorns) är döda och så tror jag att det förblir, inga större ändringar för Tyrells. 

Handling rörande The North

John Snow har utropats till King in the North och en stor skara karaktärer har flockats under honom för att möta hotet av The White Walkers. Eric Dondarrion, Thoros of Myr, The Hound, Brienne är de nya tillskotten till hans arme. John behöver ena Westeros för att möta de dödas arme. Först måste han ena the north. I de första avsnitten har John problem att övertyga alla lords, ledda av Sansa och Littlefinger. Efter lite om och men reser han till Dragonstone i hopp om att knyta en allians med Dany. 

Under tiden John är borta anländer Brandon Stark till Winterfell och rör om i grytan. Särskilt för Littlefinger som försöker få Sansa och att störta John. Även om säsongen börjar med en stor konflikt mellan John och de andra lorderna tror jag aldrig att detta kommer bli ett verkligt hot mot Johns position. Särskilt inte när Bran berättar för Sansa att John är en Targaryen. Hon ser då igenom Littlefingers lögner och inser att hans plan, att ta över Westeros tillsammans med henne, är fel. Sansa dödar Littlefinger för att skydda sin bror.

När John misslyckas att övertala Dany att försvara riket mot The Walkers försöker han istället resa norr om muren med en liten skara av hans bästa soldater. De ska försöka fånga ett skelett eller något annat definitivt bevis om att hotet är verkligt och ta det tillbaka söder. Tyvärr kommer de misslyckas. I säsongens sista avsnitt dör de flesta av sällskapet. Men i sista stunden flyger Dany in på sina drakar och räddar John. I de allra sista scenerna av säsongen dödar The Night King en av Danys drakar och sedan återuppliva han den till en isdrake.

Vi har redan sett i trailers att flera av huvudkaraktärerna reser norr om muren och i bakgrunden i en av dessa scener ser man en del stora bränder. Jag har svårt att se att det skulle kunna vara någonting annat än att det är drakarna som skapat dem. Detta skulle också stämma överens med en av profetiorna som Dany fick av Quaithe. "To go north, you must journey south, to reach the west you must go east. To go forward you must go back and to touch the light you must pass beneath the shadow." Hon reste söder och fick sina Unsullied, hon åkte österut och erövrade Dothrakis. I den här säsongen kommer hon resa tillbaka för att rädda John och därmed förlora striden över Kings Landing, för tillfället. Detta passar också väl med att vi närmar oss slutet på hela serien. Om den sista säsongen ska bli spännande måste The White Walkers målas upp till att vara ett ännu större hot än vad de varit i tidigare säsonger. Överlag har vi inte sett något annat än småskelett och några enstaka Whites men i den här säsongen räcker det inte. Om vi ska vara rädda inför den sista säsongen, vilket jag antar att producenterna vill att vi ska vara, gissar jag att vi kommer att få se zomebiebjörnar, spindlar och en nyskapad isdrake.

Tormond Giantsbane, Thoros of Myr och Eric Dundarrion kommer att dö. Med sina sista andetag återupplivar Dundarrion någon av de andra, troligtvis John som också dött. Dundarrion är redan död i böckerna och i dem är det sista han gör att återuppliva Catelyn Stark som då blir Lady Stoneheart. Men de har tagit bort den karaktären från tv-serien och därför känns det passande att han kommer att göra samma sak i TV-serien men med en annan karaktär - John. 


Övriga handlingar

Det är fortfarande en hel del av världsbyggandet som finns i böckerna som ännu inte har visats i TV-serien. Detta kommer att vara Sam Tarlys roll. The Maesters hatar magi men det är det enda som Sam är intresserad av i nuläget. Han kommer smyga runt och försöka ta reda på så mycket som möjligt om drakar, walkers, Azor Ahai och annat. 

Bran är tillbaka i Winterfell. Förutom att han berättar om Johns bakgrund för alla tror jag även att han reser tillbaka i tiden åtminstone en gång till för att ta reda på mer info som rör The White Walkers och hur de kan besegras. Men jag tror att Brans moment to shine inte kommer förrän i sista säsongen.

Vi har sett väldigt lite av Arya Stark i de trailers som släppts. Jag tror inte att hon ansluter sig till någon sida. Det passar hennes utvecklingskurva att fortsätta vara en ensam varg. Hon dödar istället av alla namnen på hennes lista en efter en, vilket skapar en del problem då några av dem är goda (The Hound, Mellisandre). Jag hoppas att hon dödar Ilyn, ZombieMountain och Mellisandre i den här säsongen.

  1. Joffrey Baratheon - Död 

  2. Cersei Lannister - Dör av Jamie 

  3. Walder Frey - Död 

  4. Meryn Trant - Död 

  5. Tywin Lannister - Död 

  6. Mellisandre - Dödas av Arya 

  7. Beric Dondarrion - Dör i the north 

  8. Thoros of Myr - Dör i the north 

  9. Ilyn Payne (Bödeln som dödade Ned) - Dödas av Arya  

  10. Gregor Clegane (The Mountain) - Dödas av Arya och några till som hjälper henne. 

  11. Sandor Clegane (The Hound) - Överlever säsongen så att Arya får lite konflikt med sig själv i kommande säsong.