JL Fantasy

De kommer att tycka...0

12 september 2015

Igår lämnade jag ut mitt redigerade manus till en grupp alfaläsare. Det var jobbigt. Kroppen protesterade så gott den kunde: "Nej, lämna inte bort det! De kommer att tycka att det är värdelöst. De kommer inte att förstå det. De kommer att klaga på språket, handlingen och karaktärerna. De kommer att tycka att det är löjligt, barnsligt...".

Allt som jag själv tycker att manuset är.
Det är samma känsla som jag hade när det första utkastet var färdigskrivet och min första tanke var att sätta eld på skiten. Det är konstigt hur man kan hata och älska något så mycket på samma gång.

Jag hanterar detta genom att bara göra det. Må dåligt och sedan logiskt resonera om vad det är jag känner och varför. Det är naturligt att vara rädd och oavsett vad alfaläsarna ger för feedback så kommer det att vara nyttigt. Tycker de att det är dåligt så säger de förhoppningsvis varför de tycker så, och då har jag något att jobba vidare med. Tycker de att det är bra, ja då är väl det bra. 
På sätt och vis skulle det vara värre om de tycker att det är bra än om de tycker att det är dåligt. Det skulle betyda att jag kan skicka iväg det till förlag, och det är ännu mer skrämmande än att bara skicka det till några alfaläsare.

PS: Jag har blivit pappa :D

5 animeserier som inspirerar mig0

04 september 2015

Förutom böcker och dokumentärer hämtar jag nog mest inspiration från anime. Här kommer de fem animeserier som jag fått mest inspiration från.

5. Kenshin
Hjältar startar oftast svaga och växer sig starkare under seriens gång. Men vad händer om du tar den starkaste personen genom tiderna och startar berättelsen när hen, mer eller mindre, är som allra starkast? Hur kommer karaktären utvecklas. Hur bygger du upp den dramaturgiska kurvan utan att tappa läsarnas intresse? Kenshin gör detta på ett fantastiskt sätt med den mytomspunne samurajen Kenshin the Battousai.


4. Hajime no Ippo
 
I motsats till Kenshin är Ippo svagast på skolan. Han är mobbad och undrar hur det skulle kännas att vara stark. Så startar Hajime no Ippo, en boxningsmanga som fascinerat mig i flera år. Hur bygger man långsamt upp en karaktär, steg för steg över 25 år? Serien startade 1989 och pågår fortfarande och så gör även Ippos karaktärsutveckling. Han lär sig sakta men säkert att boxas och jag älskar hans resa. Framgångar möter motgångar men det finns en ständig framåtrörelse i serien som håller mig kvar.



3. Naruto
Jag har lärt mig mycket om skrivande av denna serie, och särskilt intressanta har alltid skurkarna varit. De utmanar alltid huvudkaraktärerna på precis rätt nivå, det vill säga de är alltid lite starkare än dem. Alla skurkarna känns levande, trovärdiga och fascinerande. Ofta har författaren tagit en egenskap och gjort den till karaktärens signum. Är han intresserad av ormar? Då får ormar bli hans signum - ormar följer honom överallt och alla hans magier baseras på ormar. Är sugen på att se om alla 600+ avsnitt bara för att studera skurkarna mer ingående.
 

Den serie som jag följer med allra största intresse just nu är One Piece. One Piece har också smittat av sig i planerandet av min nästa bokserie. Det jag har tagit vara på är magisystemet. I stället för att lära sig "magi" äter karaktärerna här Djävulsfrukter och får oanade krafter. Huvudkaraktären Luffy äter till exempel gummifrukten och hela hans kropp förvandlas till gummi. Vad skulle hända om människor kunde "hitta" magiska krafter? Hur skulle det påverka världsekonomin? Politiken? Religionen? Miljön? 


1. Berserk
Jag har sett om den här serien flera gånger bara för att komma in i rätt stämning för mitt egen bokserie. Huvudkaraktären i min fantasyserie har jag på många sätt skapat efter Guts, huvudkaraktären i Berserk. Men det är mer än bara Guts som fascinerar med denna serie. Till exempel hur den tidigt i serien ger subtila ledtrådar för vad som komma skall i det episka slutet, och hur kamaraderiet i Band of the Hawk så enkelt glider igenom rutan. Jag gläds med deras framgångar och sörjer deras motgångar. Ingen anime, eller bokserie för den delen, har chockat mig så mycket som Berserk, du som har sett slutet vet vad jag menar.






Andra utkastet0

23 augusti 2015

Efter sex månaders redigering är det andra utkastet av min bok äntligen färdigt. Nu kvarstår en genomläsning av en första läsargrupp, en mer genomgående språklig redigering och en sista redigering utifrån vad läsargruppen kommer fram till, innan jag skickar in mitt manus till förläggare. Förhoppningsvis hinner jag lagom till när de tar emot sina vårmanus.

Det har varit en lång resa fylld av frustration, tidiga morgnar och tålamod, men också av lärdomar. Här kommer mina tre största lärdomar från redigeringsprocessen:


1. Att redigera tar mycket längre tid än man tror. När jag började redigera fanns det en del av mig som trodde att jag skulle kunna göra en grov redigering av hela boken på 1-2 månader. Nu i efterhand är jag glad att jag över huvud taget tog mig igenom hela processen. Jag har också insett att jag inte gillar att redigera. Det är mycket roligare att skriva själva berättelsen än att hålla på att peta i texten och skruva på meningar om och om igen. Efter bara några minuter känns det som att orden bara jävlas med mig, texten blir en retsam mobbare.

2. Fightscenerna behöver bli bättre. Jag har fokuserat för mycket på själva striderna och för lite på vad karaktärerna tänker och känner i stridsögonblicket.

3. Att skriva dialoger är det jag behöver utveckla mest.  Mina bikaraktärer har känts för platta vilket har gjort att dialogerna har blivit rätt karaktärslösa. Under redigeringen har jag fördjupat bikaraktärerna och läst på en hel del om olika tips och tricks för hur man kan skriva bättre och mer trovärdiga dialoger, men jag har fortfarande en bit kvar tills jag är nöjd.

Någon som känner igen sig?

Använd historien som inspirationskälla0

15 augusti 2015

Hur kommer du på allting? En fråga som författare fått igenom alla tider.

Jag kan säga hur de inte gör det. De sitter inte på sitt rum och drömmer ihop allting själv, som många kanske tror. De allra flesta hämtar inspiration från sin omgivning, sina egna upplevelser och sina vänner. De stjäl allt de kan komma över och sedan gör de om det till något nytt, något eget och unikt.

George R R Martin  hämtade till exempel mycket från historien när han skapade A Song of Ice and Fire-böckerna, närmare bestämt från det som brukar kallas för  Rosornas Krig. Den här filmen förklarar hur allting hänger ihop på ungefär 6 minuter.


Parallellt med mitt skrivande håller jag på att planera en ny bokserie och till den kommer jag att hämta en hel del inspiration ifrån ett annat krig, första världskriget. Det finns en fantastisk podcast,  Dan Carlin - Hardcore History, som jag har fått väldigt många idéer från. Dan Carlin är inte bara otroligt kunnig om historia, han är också en oerhört duktig berättare.

Har du idétorka? Låt historien inspirera dig.

Hur får man tid med skrivande?0

28 juni 2015

Att få tid till sitt skrivande verkar vara många författares största problem. Man tjänar inte en krona på sina böcker förrän boken är utgiven och det finns inga garantier att du kommer att tjäna något även om den skulle bli utgiven. De flesta författare har därför "ett riktigt jobb" vid sidan av författandet. Ett jobb som tar tid och troligtvis även energi från författandet.

Så här har jag hanterat min egen brist av skrivartid.


När jag gjorde mina första försök att börja skriva skrev jag när jag kände för det.  Hur ska jag kunna skriva om jag inte har inspirationen och den rätta känslan?  Tänkte jag. Jag hade så fel. Det gick allt längre mellan gångerna då "inspirationen kom". Jag behövde en plan. Därför satte jag upp ett schema för mig själv. Jag bestämde mig för att skriva tre morgnar i veckan innan jag åkte till jobbet. Minst 45 minuter varje gång. Visst kunde det ta några minuter innan idéerna kom men eftersom att jag var nyvaken och utvilad hade inga andra tankar hade hunnit fylla min hjärna, så när jag satt mig framför tangentbordet började orden flyta ganska snabbt ändå. Inspirationen kom när jag bestämde att jag ville att den skulle komma. En magisk upptäckt.

Efter några månader insåg jag dock att jag ville få ännu mer skrivet. Det gick för långsamt med bara tre dagar i veckan. Därför ökade jag tillslut till att skriva varje morgon, förutom helger. Kapitlena kom i allt snabbare takt men inte heller detta kändes tillräckligt. Drömmen om att bli färdig med boken hade nu blivit så stor att inte ens att skriva varje dag kändes tillräckligt.

I Januari 2015 valde jag därför att gå ner anställningsgrad till 85%. De sex extra timmarna av "fritid" som detta innebär har jag lagt på att skriva. Visst tjänar jag mindre pengar på det här sättet men jag hoppas att jag ska tjäna igen detta om min bok blir utgiven. Drömma måste man ju ändå få göra. Jag mår även bättre nu än vad jag gjorde när jag jobbade heltid. Jag känner att jag får mer gjort och jag får göra det jag vill göra.

Detta har varit min process men i grund och botten tror jag att det handlar om att finna en balans som fungerar för just dig. Hur mycket är du villig att offra för ditt skrivande? När skriver du som bäst? Hur hittar du ditt flow?